Part time lover
Och du vet jag har rätt,
jag har rätt, du har fel.
Har inte tid med all din skit.
Ja ja, jag vet vad vi förlorat,
och jag vet att du vet.
Jag har rätt, du har fel.
Hur kan det spela någon roll?
Framtiden är ändå utom räckhåll för oss.
För att inleda bloggandet på nytt igen så rekommenderar jag Kents nya album Tillbaka till Samtiden. Köp den och dröm er bort.
JoKoy.com
Wow, that iz unbirrivuburr, José! Just like mama make't!
What I am to you is not real - what you are to me is
Jag är helsåld. Jag är upp över öronen betagen av honom. Hans röst, hans karisma och hans uppträdande. Jag har alltid älskat Damien Rice, alltid blivit lika rörd för varje sång jag hört. Men hans konsert på The Four Seasons -som jag fick händerna på via youtube- har gjort mig besatt av honom. Jag har kollat på och hört varenda klipp från showen. Flera gånger, och för varje gång blir tonerna bättre. Allt är perfekt. Musiken, hans utstrålning, gitarren, miljön, Lisas magiska röst...ja, allt. Absolut allt.
Här har ni alla klipp som finns på youtube från konserten. Jag vill så gärna ha dem som mp3, men jag får nöja mig med det här tills jag räknar ut hur man konverterar. Dessutom skulle jag verkligen vilja ha hela showen. Om du vet, skriv något.
Damien Rice at Four Seasons - Intro
Damien Rice at Four Seasons -Volcano
Damien Rice at Four Seasons - Woman Like a Man
Damien Rice at Four Seasons - Cannonball
Damien Rice at Four Seasons -Delicate
Damien Rice at Four Seasons -The Blower's Daughter
Damien Rice at Four Seasons -Cold Water
Damien Rice at Four Seasons - Lonely Soldier
Damien Rice - Eskimo
Damien Rice at Four Seasons - I Remember
Det här klippet har inget med showen att göra men här sjunger han med Ray Lamontagne. Världens bästa kombination. Kan inte bli bättre.
Ray Lamontagne ft. Damien Rice - To Love Somebody
There's a way, everybody say
-to do each and every little thing.
But what does it bring,
If I ain't got you, ain't got you?
If you wanna call me - just dial HELL and i'll answer
Jag har haft det underbart ljuvligt dessa dagarna. Har sett några underbara filmer, kanske är det tack vare dem. Två av dem var verkligen fantastiska. De var speciella på sitt sätt och var otroligt olika från varandra men ändå identiska. Båda två handlade om kärlek på ett nytt sätt. Filmen London handlar om kärlek på ett sjukt sätt. Mer besatthet än kärlek, nästan. Dock så ser jag ingen skillnad mellan dem två. En kille som på ett impulsivt sätt försöker vinna tillbaka sitt ex, får panik och hamnar på en toalett i samma lägenhet med kokain, en mörk och skum brittisk snubbe vid namnet Bateman och massa teorier och hypoteser om vad som skulle kunna hända om han tog tag i saker och ting och faktiskt gick ner och pratade med henne.
I filmen Elizabethtown får vi uppleva kärlek på det traditionella sättet. Ödet spelar roll, men det kan hända att man ibland hjälper ödet på traven. Drew bestämmer sig för att begå självmord när hans första designprojekt åt ett företag går åt skogen och gör företaget skuldsatt på nästan en miljard kronor. När han just ska genomföra det, ringer telefonen och han får höra att hans pappa har avlidit. Han åker ner till staden där pappas lik befinner sig för att hämta hem honom, men på vägen möter han Claire som är allt annat än en normal tjej. Hon bestämmer sig för att hjälpa honom hitta sin livsglädje på nytt.
